Som facklig förtroendeman har jag funderat över vilka spelregler som ska gälla mellan tjänstemän och de förtroendevalda. Inte minst den senaste tidens debatt i lokalpressen kring offentlighetsprincipen gör att det känns än mer viktigt att förankra sitt eget ställningstagande. Fast egentligen handlar det inte om något nytt ställningstagande, utan om en grundmurad tro på det svenska samhällets öppenhet - offentlighetsprincipen. Jag utgår som tjänsteman såväl som privatperson från grundlagarna och då främst regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Utöver detta finns Offentlighets- och sekretesslagen samt andra lagar och förordningar som styr det offentligas förhållningssätt och kommunikation med medborgarna. Genom vår lagstiftning har vi tydliggjort de spelregler som ska gälla i vårt samhälle.
En tjänsteman i det offentligas tjänst
Vem är min uppdragsgivare? Vem är jag som tjänsteman till för? Mitt tveklösa svar blir; kommunmedborgarna - både nuvarande och blivande. Det är politiken som har ansvaret för den kommunala verksamheten. De förtroendevalda har genom demokratiska val fått kommunmedborgarnas förtroende att styra den kommunala verksamheten. Som tjänsteman har jag att leverera faktaunderlag till de politiska besluten utifrån min profession. Och verkställa politiskt fattade beslut utifrån min profession. Visa på alternativa vägar utifrån min profession.
Massmedias roll
Massmedias roll är oerhört viktig. Den ska bevaka och granska att makthavarna sköter sitt uppdrag. Ge människor möjlighet att uttrycka sin mening, sina åsikter och känslor. Informera människor om vad som händer runt omkring. Förklara så att alla kan förstå händelsen och bilda sig en uppfattning om händelsen.
Vad är politikernas roll i förhållande till tjänstemännen?
Vi brukar prata om att politikernas ansvarar för VAD-frågorna och tjänstemännen/förvaltningen för HUR-frågorna. Sedan är det både massmedias och politikernas roll att granska, så att HUR-frågorna blir verkställda. Kommunmedborgarna/allmänheten har också tillgång till allmänna handlingar som är offentliga.
Politikerna har också i sin roll ett arbetsgivaransvar.
Samarbetsklimat
I alla samarbets/samverkansrelationer är det viktigt med förtroende och ett bra klimat, en bra samtalston. Ofta kan du säga det mesta till en vän, om du har goda avsikter och vill väl. Du kanske t o m kan komma med ganska så vass kritik, utan att det uppfattas som något illa menat. Det är väl det förtroende handlar om.
Om du istället tänker dig att du alltid misstror din vän om onda avsikter. Alltid tolkar din väns avsikter till "det värsta", att din vän inte vill dig väl utan vill dig illa - ja, då har vi ett samarbetsklimat som inte stärker relationerna eller gör så att båda parter hittar de bästa lösningarna. Det blir ett svårarbetat klimat. Man kanske vaktar på varandra. Ingen törs kanske till slut vara kreativ och skapande. Det blir förlamande och missmodigt. Då sker ingen eller mycket lite utveckling....Ingen törs "växa"...
Spiken i kistan
Självklart ska kritik framföras, men är det politikernas uppgift att "hänga ut" chefstjänstemän i massmedia? Vem vill/vågar i så fall bli tjänsteman i Oskarshamns kommun?
http://www.akademssr.se/vardegrund
