torsdag 6 oktober 2011

Vad skulle Fantomen ha gjort?

Ett kåseri om allvarliga saker med en vänlig avsikt:

För många av oss sitter vår identitet, vår självkänsla i vårt yrke. Vad vi gör. Det blir också vem vi är. Befinner vi oss i arbete, så befinner vi oss också i ett socialt sammanhang. Men det kan snabbt gå förlorat om vi förlorar arbetet.

Fick en fråga av en vän: Vad vill Gud med detta? Ja, det kan man undra. Vill Gud att du ska vara utan arbete, utanför social gemenskap, utan socialt sammanhang. Lever du i en familj eller en i grupp av människor har du den gemenskapen att falla tillbaka på när arbetet inte längre finns. Eller ett starkt engagemang i föreningslivet.

Det var då Fantomen dök upp. Mellan söndagsskola, flickminiorer, en innehållsrik tonårsperiod och SSU hade jag en period av Fantomen. Eller kanske hängde jag bara på storebror? Jag var med i Fantomenklubben...Ibland tog Fantomen av sig sin arbetskostym och gick ut på stan som en vanlig människa. Det var då han mötte livet. Slapp kraven att vara en hjälte, som hjälpte andra, bara kunde vara sig själv.

Jag tror det är oerhört viktigt att trivas med det man gör. Att vara stolt över sitt yrke, sitt yrkeskunnande och sig själv. Samtidigt finns risken att om man är mer sitt yrke än sig själv, så blir förlusten så mycket större den dag arbetet inte finns.

De sociala skyddsnäten är viktiga, för att inte även ekonomin helt ska raseras i dessa situationer. Det ligger ändå en oerhörd press att inom rimlig tid komma tillbaka till arbetsmarknaden.

Tillbaka till vännens fråga. Kanske ville Gud att du skulle vara som Fantomen ett tag. Bara få vara dig själv. Hitta dig själv. Utan krav på att prestera. Bara vara. Hitta livet utanför arbetskostymen.

Att tillhöra är ett av de mest basala behov vi människor har. Att kunna välja mina egna drömmar och hur jag når dit. Att styra mitt eget liv. Respekt. Acceptans. Kärlek. Beröring.

Jag hoppas att det socialdemokratiska budgetförslaget fortfarande bygger på dessa värderingar. Det är oerhört viktigt för alla att känna att man kan tillföra något till samhället där vi lever. Att vara en kugge i ett maskineri. Är du inte med blir du lätt utanför. Är du utanför finns risken att du tar avstånd och blir mot istället. Ett samhälle bygger vi bara starkt om alla är med. Ett samhälle är som en organism, som består av olika delar och alla delar behöver fungera för att helheten ska växa och bli stark.