I Barometern skriver Thomas Hermansson att en del socialdemokratiska skribenter börjat knyta an till den katolska socialläran. Jag tror att det är en intressant iakttagelse, men jag drar en annan slutsats.
Det handlar inte om att socialdemokratin lånar sin kompass från kristdemokratin eller överger sin egen värdegrund. Det handlar om att olika idétraditioner, utifrån olika utgångspunkter, ibland når fram till liknande slutsatser om vad ett gott samhälle behöver.
Den svenska socialdemokratin har alltid byggt på övertygelsen att frihet och jämlikhet hör ihop. Att människor blir starkare när de får utbildning, arbete, trygghet och möjlighet att påverka sina liv. Att samhället blir starkare när vi håller ihop.
Den katolska socialläran utgår från en kristen människosyn. Socialdemokratin utgår från demokrati, solidaritet och människors lika värde. Men båda betonar något som känns allt viktigare i vår tid: att människan aldrig får reduceras till en siffra, ett ärende eller en kostnad.
Vi lever i ett samhälle där många upplever att systemen ibland blivit viktigare än människorna. Där styrning alltför ofta handlar mer om kontroll än om tillit. Där effektivitet mäts i antal beslut i stället för i vilket värde som faktiskt skapas för den enskilda människan.
Det är därför frågor om tillit, gemenskap och det gemensamma bästa har fått ny aktualitet. Inte för att vi vill gå tillbaka, utan för att vi behöver gå framåt.
Som socialdemokrat ser jag att vårt uppdrag är att skapa ett samhälle där människor kan leva goda liv – inte bara ett samhälle med väl fungerande myndigheter. Välfärden finns inte till för organisationernas skull. Den finns till för människorna.
Det är också därför många kommuner och verksamheter i dag söker nya sätt att leda. Fokus flyttas från detaljstyrning till förtroende, från interna processer till invånarnas behov och från kontroll till lärande. Den utvecklingen ligger väl i linje med socialdemokratins idé om att politiken ska sätta riktningen, samtidigt som professionens kunskap och människors egna erfarenheter tas till vara.
Här finns också en tydlig beröringspunkt med subsidiaritetsprincipen – tanken att beslut ska fattas så nära människor som möjligt. För en socialdemokrat handlar det inte om att staten ska dra sig undan sitt ansvar. Tvärtom. Staten, regionen och kommunen har ett avgörande ansvar för välfärden. Men det offentliga ska använda sin kraft till att skapa goda förutsättningar, ge människor möjligheter och ta ansvar för det gemensamma – inte till att styra varje detalj i människors vardag.
När vi stärker det lokala engagemanget, lyssnar på medarbetarnas kunskap och utgår från invånarnas behov bygger vi ett starkare samhälle. Inte ett svagare.
Jag tror inte att socialdemokratin behöver vara rädd för att erkänna när andra idétraditioner formulerat kloka principer. Solidaritet blir inte mindre socialdemokratisk för att också kristdemokrater talar om människovärde. Subsidiaritet blir inte mindre värdefull för att den utvecklats inom den katolska socialläran. Det avgörande är inte vem som först formulerade en idé, utan hur den används och vilket samhälle den bidrar till att bygga.
I en tid då polariseringen växer behöver vi tala mindre om vem som "äger" de goda idéerna och mer om vilka idéer som faktiskt hjälper oss att bygga ett samhälle som håller ihop.
Jag är socialdemokrat därför att jag tror på demokratin, jämlikheten och den gemensamt finansierade välfärden. Men jag ser ingen motsättning i att också inspireras av tankar om människovärde, ansvar, gemenskap och beslut nära människor. Tvärtom. Ett samhälle blir starkare när människor får möjlighet att ta ansvar – för sina egna liv, för varandra och för det gemensamma.
Om olika traditioner kan enas om att varje människa har ett okränkbart värde, att arbete ger både försörjning och värdighet, att gemenskap är viktigare än egoism och att samhället har ett ansvar för dem som behöver det mest, då är det kanske inte ett tecken på att vi blivit mer lika.
Kanske är det ett tecken på att vi tillsammans har identifierat några av de värden som ett hållbart samhälle alltid behöver vila på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar