Ibland blir det Reinfeldtska kalla Sverige extra tydligt. Var i ett bostadsområde i Oskarshamn igår och pratade valfrågor inför valet.Träffade bland annat en 20-årig ung man. Det är ju så roligt att prata med unga människor precis i början av livet. Klar analys, klar världsbild och tvärsäkra åsikter. Inga "om och men", utan " så här är det!". Han vill att alla ska "göra rätt för sig". Han var själv arbetssökande och det enda han ville var att få ett jobb och göra rätt för sig. Han ville inte bli som sin kompis granne, som säger: "Jag vill inte arbeta".
Han är inte heller beredd att betala för den grannen. Jag tror att killen vill vara som dom flesta. Han vill tillhöra en gemenskap. Ingen vill tillhöra "dom", vara utanför. Men vill någon vara utanför? Ibland kan det vara lättare för en människa att säga: -"Jag vill inte vara med." istället för att riskera höra: -Du behövs inte, -Du får inte vara med här.
Däremot vill han att den offentliga verksamheten såsom skola och sjukvård ska betalas gemensamt via skattsedeln. Det är här moderaterna är EN ULV I FÅRKLÄDER. Moderaterna säger att man vill utveckla skola och omsorg. Men istället försämrar man. Man sänker skatterna. Man tar från det gemensamma och stoppar i dom välbeställdas plånböcker. Det blir färre vuxna i skolan och färre händer i omsorgen. Reinfeldt sa under Almedalsveckan att ungdomar är lata och inte vill arbeta. Det är så TÄBY-TVÅLEN Reinfeldt rättfärdigar ett samhälle där dom som ställs utanför får klara sig med allmosor från dom välbeställda.
DET KALLA samhället vill inte jag leva i! Ett socialdemokratiskt samhälle är inte kravlöst. Var och en bidrar till det gemensamma. Oftast genom att betala skatt. Men livet går inte alltid på räls, t ex när man blir sjuk eller arbetslös. Då ska man inte behöva fundera på om man har råd att operera sig eller om man har mat för dagen.
Ett samhälle där vi bryr oss om varandra. Ett samhälle där vi litar på varandra och vill varandras väl. Ett samhälle där både vi och myndigheterna gör rätt för sig. Ett socialdemokratiskt samhälle - helt enkelt!
3 kommentarer:
Den gamla marxistiska devisen: "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" tycker jag inte är en marxistkommunistisk åsikt längre, faktiskt. Utan sant medmänskligt.
Det är klart att man vill leva i trygghet, det vill nog alla? Det jag tycker är tydligare nu än tidigare är den kalla egoismen, att bara tänka på sig själv och inte bära några "samhällsparasiter" som de sjuka, arbetslösa och andra kallas - den attityden känns vanligare nu än när jag växte upp.
(Såg din blogg på facebook - lägger i blogglistan om det är ok?)
/Kerstin Blood-Holland
ar funderat mycket på det du skriver om. Framförallt när de som är födda på 40 - och 50-talet, säger att de inte vill vara med att betala för människor som har det svårt. De om säger så har kunnat ta del av välfärden. Barnen har haft fri skolgång, man har fått barnbidrag, sjukvård vid behov o s v. Nu när man sitter där och barnen har fått en bra utbildning och man kan överösa barnbarnen med leksaker, har villa, ny bil, sommarstuga eller husbil och kan resa till Thailand flera gånger om året, då är man inte beredd att betala för "dom där" och syftar på arbetslösa, missbrukare med flera. Lis Lyrbo.
Tiderna har förändrats. Socialdemokraterna har ju skapat ett samhälle , där människor har fått det bättre. Dom som har arbete och passerat familjebildnings/försörjningsfasen har det oftast bra. Individen är stark. Oberoende. Det vi i Sverige kanske har missat (?) är det positiva beroendet av ha en familj, en släkt och ett nätverk. Samhället har kanske funnits där FÖR mycket? Det positiva beroendet kan medföra att man också ser att man i vissa lägen är beroende av varandra. Dessutom är det ju så att de som har det bra, oftast har det så bra att man kan betala privata försäkringar och kanske t o m för andra privata tjänster. Då gäller det att det gemensamma har så bra kvalitet att även den gruppen vill ha dessa tjänster. Generellt sett så ökar benägenheten att betala skatt, om de myndigheter/offentliga verksamheter som ska leverera också gör det.
Dessutom är du Lis inne på detta med konsumtionssamhälet, som du ju berröde i ditt blogginlägg. Varför ska vi få det bättre? Fler Thailandsresor eller? När har vi nått den gränsen? Fortsätt gärna kommentera. Inga tankar är färdiga, utan länkar bara i varandra!
Skicka en kommentar